Vallåsens Värdshus

Hejdå Höstanemoner och Hallon

2011-10-11T21:46:00.003+02:00

Visst är det tarvligt att sommaren går så sabla fort? På landet blåser nu hagel i sidled och vintern lurar runt mörka husknutar. Som vanligt slänger jag kappan om mig och håller upp ett finger i luften. En hållkäften-inspirationsresa är nu i antågande. Kvar står den tappra salvian och väntar på mig. Nu kan jag inte lova något om när jag kommer tillbaka. Kanske kommer jag med tomten på julafton. Kanske förr, kanske senare. För att stilla er matbloggshunger startar jag en ny. Eller OK, jag gör det mest för min egen skull. Se det som en öppen anteckningsbok. Följ gärna med. Nedräkningen har börjat. Sex dagar kvar till Beijing.

KÄRLEK ÄR MAT

Två favoriter

2011-07-20T22:16:00.004+02:00

Två förrätter som smakar Vallåsensk sommar:
Ängamat och Lerpottasill

Till ängamaten serverar vi våra egna finfina primörer med en smakrik buljong som serveras vid bordet. Är ni flera som beställer lerpottasill får ni det i en stor potta att dela på, såhär:

Drömmen om Panzanella

2011-07-15T11:02:00.003+02:00

Nu byter jag ut den här fantastiska rätten mot en annan så därför känns det helt ok att dela med sig av hemligheterna. Panzanellasallad med Gös och Jordgubbssås har vi serverat kvällstid sedan öppning. Panzanellasallad är en basilikadränkt brödsallad; gör en basilikapuré och krama in 2x2cm stora kuber av surdegsbröd, låt bröden stå och suga i sig basilikan några minuter, blanda sedan med rostad paprika, zucchini, tomat, basilikablad och annat smått och gott som du har hemma. Till salladen har vi serverat en filéad gös som blivit ingniden i citron, flingsalt, svartpeppar och olivolja för att sedan stekas tills skinnet blir krispigt. Och såsen förstås: en jordgubbssås gjord på Stinas jordgubbssylt, rödvin och smör. Inga konstigheter, vi vet sedan länge att jordgubbar och basilika gillar varann. Lyllos er som hann få en tugga av den här rätten. Panzanella, tänker jag, lär vara en gudomlig plats på jorden. Ungefär som Grekland, som vi också har hyllat i några veckor med lammrostbiff och grekisk sallad. Den rätten finns kvar, tror jag, helgen ut. Lammrostbiff, - för er som inte vet, är en liten lyxig nävestor sak som steks hel i ugn med vitlök och rosmarin för att sedan serveras med myntasås och grekisk sallad. Jag ÄLSKAR grekisk sallad. Här gör vi den på egna gurkor och tomater, med örtmarinerad fetaost och kalamataoliver. Så lyxigt det kan bli, om jag får bestämma. Väl mött!

Tårtor!

2011-07-04T14:40:00.002+02:00

Om Jag får bestämma:

Jenny Almsenius

2011-07-01T12:39:00.005+02:00

Idag slår vi på djungeltrumman för en ny bekantskap på Trädgårdsscenen: Jenny Almsenius som fått stående ovationer land och rike runt och vunnit flera prestigefyllda utmärkelser dimper ner hos oss 13 juli kl 19. Vi är själva alldeles lyriska över detta och kan knappt bärga oss. Att Jenny kommer från Varberg gör det hela ännu bättre - vi gillar ju närproducerat. Är Jenny ny för dig?
Lyssna här
Läs här
Vi ses nedanför scenen!

Stulen Soppa

2011-06-28T12:41:00.002+02:00

I vår jobbade jag i kök i London och därifrån kommer i sommar en hel drös stulna recept. Bland annat planerar jag att någon gång servera den där citrontarten som sägs ha skapats av matgurun Marco Pierre White och för tillfället finns en Gazpacho på kvällsmenyn signerad min londonchef: Duncan Impey. Världens godaste och enklaste stulna soppa. En smak av andalusisk sommar eller som att dra ett ljupt andetag i grönsakslandet. Gör såhär: skär upp massa tomat i grova bitar, vänd i flingsalt och låt dem vattna till sig nån timma, mixa det sedan tillsammans med röd paprika, gräslök, vitlök, massa persilja, olivolja och en skvätt tryffelolja. Sila och ställ svalt fram till servering. Här serveras den med kallskuren hjortstek.

Hos oss får du alltid

2011-06-28T10:05:00.001+02:00

Ett lass sallad odlad med kärlek

Nu har vi öppnat!

2011-06-27T16:06:00.003+02:00

Nu har vi öppnat sommarcafé och restaurang! Vi har öppet varje dag hela sommaren mellan tolv och sissodär tjugoett. Fika går att göra hela dagen och luncha fram till cirka 16, sen svirar vi om i köket och börjar servera kvällsmeny någon timma senare. I trädgården finns konstinstallationer, rosor, örter och alla möjliga frodiga grödor. I köket om kvällen finns bland annat min nya favorit: Eton Mess

Trädgårdsfredag

2011-05-06T21:39:00.004+02:00

Jag och Cissi fick välbehövlig hjälp idag av Mästar Morris med att dra upp ogräs ur rabatterna. - De här handskarna ser ju ut som sopgubbehandskar, sa han och sken upp. Killen ska nämligen bli sopgubbe när han blir stor.

Säsongsstart!

2011-05-04T23:27:00.006+02:00

Hallå! Nu är jag på plats på Vallåsens Värdshus. Rhododendron har inte riktigt hunnit slå ut men det mesta i trädgården spricker ut i gemensamt aprilfyrverkeri. Kanske inte det mesta, men mycket nog för att känna närhet till natur och den enklaste, renaste formen av lycka. Sedan sist jag skrev något här har jag hunnit kocka i London och hemmavid har golfkrogen slagit upp portarna med väntad succé. Gå med i facebookgruppen: krogen, och kolla in veckans lunch m.m. Pär har nu till största del lämnat oss till ödet för det jävligt skånska, klicka här om läs om det. I nyaste Lantliv går det att läsa om Vallis, Boels Blå och vår trädgårdsmästare Helen. Spring och köp! Eller tjuvläs på tidningshyllan, vad som passar bäst.

Sedan jag kom hem har jag hunnit servera en och annan nässelsoppa i vår nya unika lerservis signerad (också) Helen (men en annan), som ni kanske har träffat, eller kommer att träffa, i serveringen på Vallis i sommar. Nässelsoppan kryddar jag med körvel och mynta som redan växer i örtträdgården. Recept finns i kokboken som vi gav ut förra året: Recept och Koncept på Vallåsens Värdshus. Det här var ett riktigt skrytinlägg, men det är bara för att jag är äckligt stolt. Som bara en mor kan vara, en mor till en restaurang. Vi ses i sommar!

Uppdatering

2011-01-09T11:22:00.004+01:00

Hallå kära läsare och gäster! Undrar ni vad som har hänt med bloggen? Oavsett om ni undrar eller inte tänkte jag ge en kort uppdatering. Bloggen kommer att finnas kvar. Eventuellt med nya bloggare i form av VD Stina eller någon av familjen Källén småningom. För tillfället håller jag ensam i det här ankaret och har blicken riktat åt annat håll. I vinter gör jag knödel, schnitzel och leverkorv i Tyrolen. Lagom till rhodondendron slår ut på Vallis kommer jag åter. I sommar händer stora grejjor. Förutom Vallis kommer familjen att driva lunchkrog på Laholms Golfrestaurang. Vi har naturligtvis inga andra avsikter med det än att bli sveriges bästa golfkrog. Men jag har mitt hjärta i trädgården på Vallis och tänker mig att jag ligger och sniffar i havet av verbena och timjan mest hela sommaren. Tills vidare: Mahlzeit

Recept på en angenäm kväll

2010-08-17T20:48:00.005+02:00

Gör såhär: Låna en bebis och ge dig ut på joggingrunda med vagnen. Ring en kär vän och glöm bort att du kommer alldeles för långt bort från hemmet. Stanna vid en ko och låt den slicka din hand. Skynda lite med tanke på de där mörka molnen. Efter sju km befinner du dig i en lummig dal på en liten liten väg. Se åt vänster, rakt in i ett rådjurs stora ögon. Dra in doften av odunstat sommarregn. I den doften påminns du om att det är bästa svamptider. Förflytta blicken från rådjuret som nu börjat hoppa bort, via himlen som nu börjar ljusna, till den högra väggrenen. Där:

Och lite till. Traska de sista par kilometrarna hem leendes med kepsen full av skogens guld och vagnen av varm lyckligt sövd bebis. När du kommer hem: strunta i att du redan har ätit kvällsmat och att timman är sen, stek kantarellerna i sherry, pepparrot och creme fraise och rulla sedan in dem i den där överblivna pannkakan du har i kylen. + en kall öl. Det ska jag göra. Livet är gott.

La vie en rose

2010-08-02T11:30:00.005+02:00

Varje dag i två veckor har jag tänkt fota och sedan blogga om potatisplantorna som tagit fart och frodas i komposten. Det är ju så ofantligt vackert att någonting som förkastats som skräp spritter till, lever upp och tar revansch på det viset. Potatisplantorna i komposten är som en modern fula ankungensaga. Men inga foton har tagits och ni får fantisera fritt om potatisens storslagenhet.

Oj vad tiden går fort. Nu har Manda lämnat oss efter blott ett blogginlägg. Hon kom och gick i symbios med rosornas blommande och vissnande. Det sörjs förstås här i Vallåsenska skogarna. Tills vidare gott folk: en miniserie om rosor. Plötsligt mindes jag: att ta bilder är bra. Någon, kanske var det Manda på hennes sista dag, kom in från trädgården med en påse nyponrosor till mig häromdagen. Det blev rosensocker och rosenolja och rosor på kinderna. Fast det sistnämnda fick jag inte med på bild, det får ni komma hit för att se. Annars blir jag rosenrasande.

2010-07-21T01:01:00.003+02:00

Trots den här frestande samlingen av vin och sötsaker i kombo är våra lunchgäster alltför ofta just det: lunchgäster, ni vill ha salt och mineralvatten. När mineralvattnet är slut, går kranvatten med en skiva citron till den saltade fisken. Det är okej. Trots att vi varje dag bakar upp kakor som vi sedan själva tvingas trycka i oss istället för mat till personalfrukost/lunch och middag. Eller just därför. Vad de flesta kanske inte vet är att bästa mellanmålet på sommaren är en lavendelskorpa doppad i rosé. Enda problemet är att det blir kaksmulor i glaset, men så drick vinet som en soppa med krutonger. Varför? Varför inte.

Istället idag fem minuter innan öppning stod jag och stresshackade en grönsak och skar plötsligt halvvägs genom min tumme. Du kan sluta läsa nu om du tycker att det är obehagligt. Fast det borde du kanske gjort tidigare. Överkänslig som jag är för smärta, viftade jag med tummen och sprutade därmed ner min hals med vampyrbettsliknande mönster, slog mig sedermera ned på en pall mitt i köket och fällde några tårar. Mina medarbetare såg nästan lika chockade ut som jag. Det var en svag punkt hos köksmästaren. Så, gott folk, det blir inga grönsaker, ni måste äta kakor.

Gästspel av kändiskock & Emil Jensen

2010-07-18T12:52:00.006+02:00

Per Morberg står numera på spishällen och bevakar oss. Han kom med cykelbud på torsdagen för att ge kraft till fredagen. Alla ni som kom: tack för en underbar kväll, alla ni andra: stackars er. Men jag kan nästan garantera att det ges tillfälle även nästa sommar att se Emil Jensen på Vallis. Om jag dessutom alldeles plötsligt blir skitrik hyr jag kanske in Emil på heltid att bara ha att samtala med. Då kan man tänka sig att jag är glad nästan jämt. Men tills nästa gång vi får uppleva kärlek kan vi leva på luft, och mat förstås. Bloggandet har ju alldeles kommit av sig som ni kanske har märkt. Men det betyder egentligen bara att vi har jävligt kul på Vallis hela dagarna. Och det kommer alla andra, som tar sig hit, också ha. Ni ser ju vilket gott humör Per är på.

Hej hej hallå dagboken

2010-07-08T23:28:00.003+02:00

Hej hej sommar,
nu har vi sparkat igång ordentligt här på Vallåsens värdshus. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att presentera mig: jag heter Manda och jag är ny här på värdshuset i sommar. Efter ett samtal med Stina så sa hon att jag kunde kalla mig för Lill-värdinna, eftersom det var hennes titel då hon som ung (yngre) arbetade som hotell- och restaurangchef på diverse fjällanläggningar. Pär, å andra sidan, sa att jag var som värdshusets Lorelai Gilmore (och Mimi är Sookie, vem som är Michel låter vi vara oskrivet). Någonstans däremellan har jag sedemera landat och kallas nu officiellt som "platschef".

Så, platschefen informerar:

På lördag vankas det barnens kulturdag här. Alla glada barn, föräldrar och vuxna med barnasinne är välkomna till Vallåsens värdshus för barnslig skulpturrundvandring och måleriskola. Ni som är bekanta med Vallåsens sommarkrog sen tidigare har säkert någon gång blivit serverade av vår eminenta (och tyvärr före detta) servitris Karin Svensson. Allas vår Karin kommer hit på lördag med ett följe av sin kollega från Clowner utan gränser, Camilla Rudh, och ett antal akrobater från Rwanda. Det lär bli fett så kom hit, det blir kak-kalas!

Årets första:

2010-06-24T10:22:00.000+02:00

Kantareller!

I väntan på öppning

2010-06-17T23:31:00.003+02:00

Tusenskönorna står kavat i gräsmatan, redo att pynta era måltider i sommar.

Penséfrossa

2010-06-12T10:36:00.004+02:00

Examen i Grythyttan är avklarad och jag ligger åter på knäna i trädgården och plockar ätbara blommor. Häromdagen firade vi Stina på Värdshuset med en pensédränkt värmlandstårta. Kära läsare, det är lite det här du har att vänta av oss i sommar. Kanske inte just värmlandstårta men väl blomtäckt anything. Sommarrestaurangen öppnar 26/6, med evenemang varje helg hela sommaren. Se vad som händer här.

Ännu mer scenaktivitet

2010-05-05T19:08:00.004+02:00

Tjiho! Idag bokades ännu ett fantastiskt äventyr: Emil Jensen står på trädgårdsscenen 16/7. Urunderbart! Inte alls så långväga som Jannok från norr eller närväga som Karin af Knäred men mittimellanväga från den skånska myllan. Skånska är väl ändå landets vackraste språk? Nej Emil Jensens språk är landets vackraste. Det här har inte jag skrivit:

Förra året gjorde emil en av Sveriges största höstturnéer för utsålda teatrar runt hela landet med sin föreställning "En dödsrolig kväll om sorg och saknad". Under 2010 gör han bara några få exklusiva spelningar.

Emil har släppt tre rosade album, den kultförklarade ljudboken "Mellansnack" och gjorde 2007 en uppmärksammad turné, när han genomförde sommarens 300 mil helt och hållet per cykel med gitarren på ryggen, som en personlig men konkret manifestation för hållbar utveckling. Turnén ledde till dokumentärfilmen 300 eMIL som släpptes i våras. Året därpå sommarturnerade han med bland annat Miss Li och Lars Winnerbäck. Förra året såg vi även Emil långfilmsdebutera i Jan Troells oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sedan tidigare är han flerfaldig svensk och europamästare i poetry slam.

På scenen blandar Emil musik och monolog, personligt och globalt, allvar och komik och visar att det egentligen är samma sak.

"Vackrare än såhär blir det aldrig"
Värmlands Folkblad

"Emil Jensen bjuder på enmansshower där han briljerar som musiker, spoken word-artist, komiker och samtidsrapportör"
Svenska dagbladet

Men det är sant. Som smakretare en bild på Emil på vilken han liknar en vänlig gitarrspelande gud i hades:

I väntans tider läs:
Emils briljanta blogg

och lyssna!

Djungeltrumman!

2010-05-04T22:26:00.006+02:00

Ojoj. Vallisbloggen har nu kommit ner till till cirka en uppdatering i månaden. Inga recept eller matkreationer idag men folket: misströsta ej ty nerverna spänns inför sommarsäsongen. Djungeltrumman slår nu ett slag för vår kära Klovn Karin från Knäred. Du som följt med oss några år känner kanske igen Karin, som tidigare struttade runt i spetsförkläde bland rosenbuskarna för att skänka kaffe och kaka till var gäst. Numera har hon vandrat vidare i livet, inte så lite heller: från servitris till gränslös clown med hela världen som palett.
Förutom att vi ser på Karin som en del av vår stora härliga vallisfamilj är hon en inspirationskälla som få. I sommar har vi den äran att presentera Karin och vännen Camilla på trädgårdscenen som förespråkare för clowner utan gränser. De tu håller en barnens kulturdag 10:e juli. Ett sidospår i sitt arbete för att återbringa skrattet på platser där det sedan länge har tystnat. Läs mer om beundransvärda clowner utan gränser här. Läs Karins och Camillas blogg från sin resa till Rwanda och Burundi här. Klä barnen i kläder efter väder och pallra er till oss 10:e juli. Oavsett ålder kan jag garantera dig att du kommer uppskatta och minnas den här dagen. Välbekommet!

Vår på Vallis

2010-04-03T23:10:00.007+02:00

Ja! Jag har återvänt några dagar till Vallis för ett gästspel i påsk. Här har snön ersatts av blommor och doft av sur mossa. Solsken och vårkänslor. Ett släktkalas har pågått i lokalerna dagarna tre och jag har fått vara med på ett hörn, eller i ett kök. Det bästa är att kalaset önskade svensk husmanskost som tema. Har blivit ett och annat långkok, bland annat dillkött på ekologisk kalv från Söndraby. Våren sjuder i dillkött. Det var faktiskt första gången som jag lagade dillkött och jag gjorde det med inspiration från en av mina kokboksbiblar: Leif Mannerströms Husmanskonst. Oh la la! Ett sådant tillfälle då jag önskar att jag var min egen gäst, vilket jag delvis är vid det lilla personalbordet längst ner i köket. God husmanskost har jag fått av mormor i mitt liv, och nuförtiden när vi ses lagar oftast jag maten. I morgon till exempel far jag till Motala för reunion med mormodern, och med mig tänkte jag ta dillköttet. Det tror jag att hon kommer tycka om.

Ljudet av djungeltrumman

2010-03-24T13:57:00.005+01:00

Åter i knäckebrödsland (närheten till knäckebrödsfabriken i Filipstad; studentlivet) och fast i vad vi gett smeknamnet Astrid Lindgrens bakfylla - studentområdet vi bor i - orkade inte gå hela vägen. Stina ringde och meddelade att i söder har snön nu helt försvunnit, men här singlar vita flingor fortfarande tätt. Sista terminen, på själva vintern av vår akademiska bana, låter innehållet i plånboken som ett hånflin. Att köpa en vällagrad ost för sista slantarna är dock regel snarare än undantag oavsett ekonomisk situation. Någon, av vardera jag eller Pär, kan alltid betala för en god ost. Med det sagt vill jag meddela att djungeltrumman från de sydhalländska skogarna ekar ända till bergslagsdjupet. BAMBAMBAMBAM:

Sofia Jannok kommer i sommar 2/6 hela vägen från norraste Norrland till trädgårdscenen! Glöm ananas och kokosnötter - det här är exotiskt. Sofia Jannok är ljudkonst hemmahörande på de finaste av platser. Vilka platser? undrar du kanske nu, jo på bergstoppar höga som havet är djupt med vida vyer och isande vindar. Vi på Vallåsens Värdshus är svaga för höga fjäll och djupa dalar varför vi år för år leker att hallandsåsen inte alls är en sås men en faktiskt topp av rang - som i längden gör oss till drivande av fjällhotell. Därför känns det alldeles självklart att Jannok ska stå med sydsveriges fjäll i ryggen och leverera ljuva toner till vättar, troll, gäster och allehanda kryp i år.

Lyssna här
Läs mer här
Titta på Sofias hemsida här

vårtecken: spontansallad till lunch

2010-03-16T14:30:00.002+01:00

Vad är det här undrar ni? Lite zucchini, säger någon kanske. Ja just det, den som blänker. Aprikoser, råstekt blomkål, cashew, feta och lite persilja? - precis. Min lunch? Förvisso. Men kanske främst, mina favoritfärger. Tillsammans på en och samma tallrik i en och samma sallad.

Morotskaka

2010-03-13T23:35:00.005+01:00

Fikatajm = fram med Monika Ahlbergs böcker. Vi älskar ju Monika förutsättningslöst och om möjligt ännu mer efter att ha lyssnat på henne i höstas. Morotskakan, i den första (tror jag) Rosendalsboken, får ett ganska ljuvligt fluff. Osäker på om det beror på proffsvisp eller att smöret ska smältas innan man vispar ihop det med färskost men i alla fall var det bara att lyfta på hatten och säga Hej fluff till det här. Extra piffigt tycker jag med lite muskot i kakan. Jag tillsatte några ingredienser i receptet á la jag: äpple, nejlika och en gnutta kryddpeppar. MUMS

Vallåsens Värdshus i tiden

2010-03-11T23:28:00.003+01:00

Vi på Vallåsens Värdshus tycker att det är viktigt att hänga med i tidsandan. Därför finns vi på facebook. Där uppdateras event och andra kommande händelser på Vallis. Bara för er kära cybervänner att bli medlemmar. Välbekommet!

Osso Buco

2010-03-10T23:48:00.003+01:00

Man kan tro att jag, i egenskap av kock, kan allt. Och det kan jag. Fast jag har inte gjort allt. Osso Buco har surrat i mitt huvud i flera år sedan den gång jag hörde någon tala om att suga märgen ur ett kalvlägg. Det var under första året i Grythyttan. Sedan dess har jag inte, bara av en slump, trillat över några kalvlägg. Under några veckor nu har jag jobbat med examensarbete och samtidigt lagat mat till utsvultna skidgäster på Vallis. Så hände det nyligen att jag stod med ett par kilo kalvlägg som ganska precis räckte till antalet gäster i restaurangen. Osso Buco var ett måste. Jättegrytan åkte fram tillsammans med vitlöken och vinpavan. Citron revs och persilja hackades. Pommes duchesseskillsen pustades också upp. Det är vad jag kallar aktiv matlagning. Det är mitt jobb. Styv i korken har jag blivit också, såpass att jag serverade min allra första Ossu Buco, utan livlina, till betalande gäster. Östen tordes inte fråga gästerna hur det smakade. En hel sittning passerade så, under tiden som ångesten började tillta i köket. Tänk om det var förfärligt. Så stack det första huvudet in genom köksingången och gav mig beröm. Sedan kom gäster på rad för att tacka hjärtligt för den fantastiska maten. Nu vill jag inte bara skryta, jag följde ett recept och är inget naturbarn i köket, jag vill bara uttrycka vilken enorm glädje jag känner över att ha möjligheten att på arbetstid för första gången laga en blivande favoriträtt och samtidigt få servera den till underbara gäster. Vi har ingen á la carte på Vallis såhär års utan gästerna får förlita sig till den som lagar maten. Det är ett förtroende som jag älskar älskar älskar!

Dessutom (ok) vet jag att långkok+vin+vitlök+örtfrossa alltid blir himmelskt gott. Så någon ren chansning kan det kanske inte klassas som.

Idag slår vi på trumman för:

2010-02-24T08:38:00.003+01:00

360 grader konst! Stina har kämpat i snart ett år för en skulpturuställning i trädgården och nu kommer den. Jippi! Vernisage bli 5e juni och verken står hela säsongen.
Sommaren -09 (känns väldigt -09) fanns en gren av trädet utanför knuten, då såg det ut såhär:

Trendigt!

2010-02-23T22:03:00.010+01:00

Min San Franciscobördiga svåger saknar sina dum sumfrossor. Det kommer nog aldrig någon god dim sum till Sverige, sa han nedslående idag. Jojo tyckte jag, det blir nog nästa sushi, i Sverige handlar allt om trender och blir det trendigt kommer det att dyka upp överallt. L frågade då vad det är som gör någonting trendigt. Någon inflytelserik får framhäva det ungefär, sa jag. Men du Mimi är ju lite utav en undergroundkändis (fanxs!), du kan väl blogga om det och göra det trendigt? Ja, så nu slår jag ett slag för dim sum = droppar för hjärtat. Kom igen alla kockar och kreera några lokala varianter av dim sum! Det är trendigt! Som pepp lägger jag in en bild på tjusiga dumplings som jag slängde ihop på dim sumkurs i Hong Kong. Det är inte alls omöjligt att vi har en egen variant på Vallis i sommar. Jag kommer att ha ytterligare en Hong Kongerfaren kocka i köket. Yay!

Dietist javisst

2010-02-23T14:05:00.005+01:00

Jag fick inga hurrarop när jag senast förespråkade min matfilosofi gällande kött: vegetarisk vardag. Det mer lighta alternativet Meet free mondays verkar dock gå bra. Men hallå, vi klarar väl ändå av att vara utan kött i mer än en dag i veckan? Att jag är en icke utövande vegetarian har jag vetat länge, men det är svårt att sätt ord på vad jag är, som en nykterist som dricker ungefär. Ja, en full nykterist. Det är jag kanske också i ordets rätta bemärkelse. Innanför all nedrighet finns en ren själ. Oj vad jag spårar ur, som om jag vore ett pågatåg i snöstorm. Iallafall vet jag vad jag är nu: köttätande vegetarian! I mitt huvud spinns idéer om min nya superdiet - kokböcker och matlagningsprogram. Såhär gör du: ät en femkronorskorv och tänk på en ekologisk morot.

En hyllning

2010-02-22T21:18:00.004+01:00

Jag är tillbaka på fjällhotellet i Halland. Alldeles strålande med danskar, kartoffelmos och risk för ras. Så mycket snö, jag kan inte säga det nog. Och inte är det någonting att skryta om heller, för snö är det i hela landet nu. Något att skryta om vore istället om man hade en alldeles grön plätt utanför huset. Men strunt samma, jag skriver inte för att skriva om snön eller älta vintern. Jag tänkte passa på med en liten hyllning och inspiration. I Malmö finns föremålet för min iver: Restaurang Asia, som serverar vietnamesisk mat som är drömsk. Jag somnar in och plötsligt har jag hamnat på andra sidan jordklotet. Framför mig ligger en bukett färska örter, thaibasilika, marockansk mynta och koriander i olika former. En sax och en soppa senare och allting är så ljuvligt så. Se med vilket engagemang Hunden klipper ner örten i sin soppa. Jag älskar när mat tvingar ätaren att engagera sig sådär. Det går inte att bara sätta sig ner och gapa. Här ska gnuggas, luktas, smakas och pratas.

Tetider

2010-02-11T17:37:00.003+01:00

Vi befinner oss i ett isande men soligt Malmö just nu för konsumentundersökning och uppsatsskrivande. Det är kallt ända in i märgen och tetider. Vi talar om framtiden med ångest och sommaren med kärlek. En sak som jag har tagit med mig från Hong Kong: örtträdgården på Lamma:s färska örtte, som idé inför sommaren. Jag slog mig ner på en träbänk och beställde nåt med citronmeliss och anisörter och några ryck i rabatterna senare stod en ljuvligt doftande kanna uppfriskande te framför mig. Värmande, svalkande och styrkande på kinesiskt balanserat vis. På vandring, på stranden, i tjugo grader t-shirtväder. Inte som nu: hurrburr, på jakt efter första snödropparna, första tecknet på lite värme.

Sortera mera

2010-02-05T16:52:00.004+01:00

I Grythyttan innan CSN och med begränsat köksutrymme blir matlagningen något drabbad. Mest blir det linsgrytor, kålrätter, reaostar och knäckebröd. mellan tuggorna sprudlar vi av idéer inför sommaren, som kommer att bli bättre än någonsin. Mer om det närmre öppningsdatum. En sak som vi grythyttestudenter inte ger avkall på är konsumentansvaret (vilket också delvis är det som jag och Pär skriver C-uppsats om). Hemma hos en klasskamrat möttes jag av denna ambitiösa källsortering. Duktigt tyckte jag, fast sojakorvarna har importerats från Peru muttrade klasskamraten som stod för samlingen.

Landet brunsås

2010-02-02T20:34:00.005+01:00

Det måste erkännas att min provinsialism går överstyr i perioder. (en favvosyssla min mamma och jag har är att gå runt på stormarknader och raljera över ursprungsmärkningar, än en gång har jag outat mitt föhållande till mamma - tur att jag är upptagen, mina bloggposter är inte hämtade ur the game precis) men ja, jag blir ofta elitistisk i saker jag tar för mig. Vilket tyvärr ofta de senaste åren resulterat i svenska klassiska typiska vanliga beigea smaker. Idag var det annorlunda. Vi (inte mamma och jag) var sugna på broccoli. Valet stod mellan färsk spansk eller fryst packad i Ecuador. Ett förhållandevis enkelt val. Och tidigare idag hade jag marinerat entrecote i ingefära och sesamolja. Japansk soja är inget som går att hitta på ICA Hyttan så det fick bli lite vanlig svensk, förlåt kinesisk soja. Det började kännas kosmopolitiskt i köket. Någon sa att det doftade gott - på det där sättet folk säger när det doftar lite spännande. Vi fick feeling. Och ångade broccolin i en ånginsats av bambu. Mimi berättade om Kina och ingefäran plockades sympatiskt upp av lite råsocker och chili. Mycket trevligt och på gränsen till spännande. Så vi balanserade för säkerhets skull upp världsomseglingen med det sista från helgens bag-in-box.

inspiration schminspiration

2010-01-26T21:54:00.006+01:00

På Akademien har jag fått lära mig en hemskt massa lärorika saker. Som att risotto är en tolkningsfråga, att glass inte nödvändigtvis behöver vara kallt och kanske det allra viktigaste, att inspirationen inte kommer till den som sitter och väntar på den. Så detta är ett försök till att blogga i brist på inspiration. Eller egentligen inte. Jag blev faktiskt inspirerad av den där LCHF-posten mimi skrev.

Jag är en känslomänniska som har svårt för att hålla mig inom ramar, begränsningar och toalettringar. Och dieter. Januarimånader kan ändå alltid få mig på revideringstankar och de senaste åren har jag tagit för vana att bränna ett rejält hål i plånboken med att köpa senare oanvända gymkort i början av varje år. Senast idag gick ett par av mina sista hundralappar till drömmar om ett regelbundet förhållande med ett löpband. Och i helgen gick mina tankar och inspiration till att skapa matkonst av några vildsvinskotletter till något som liknar mer ett klart och tydligt LCHF-projekt än ett mer för mig vanligt kreativt kolhydratskaos. Här är en bild på vad som tydligen är helt i enlighet med en bra LCHF-diet. Vildsvin och gräddig sås.

EDIT: Såsen innehåller cider. Se där. Jag kan inte. sa ju det.

Tankar om LCHF

2010-01-25T15:02:00.007+01:00

En nära vän i Grythyttan har anslutit sig till, och börjat missionera för LCHF (low carb high fat). Dieten, eller livsstilen, går ut på att minska kolhydrater och öka fettintaget i kosten. Strikta anhängare påstår sig gå ner 10 kg på två månader. Jag har fått berättat för mig att med dieten ska idealvikten nås för att sedan för alltid hållas. Att det gör dig piggare och gladare. Att det förebygger hjärtsjukdomar och diabetes. Visst.

Jag följde något motvillig men nyfiken med på LCHF-seminarium i Karlstad igår. Föreställde mig något liknande ett sektmöte, vilket inte var helt fel. Seminariet var precis så manipulerande och motiverande som jag väntat. Jag tror också att det går att lura i människor lite vad som helst med en powerpoint innehållande diagram, historiska återblickar, svåra namn på okända och kända vetenskapsmän, teckningar av Da Vinci och evolutionsläran. I fikapausen var jag mer eller mindre övertygad om att det inte finns några belägg för att den mathållning som är rådande idag är hälsosam för kroppen. En känsla av att ha blivit grundlurad i hela mitt liv. Att om forskning hade gjorts tidigare skulle jag varit Kate Mosssmal och för alltid frisk nu.

Andra halvan av seminariet hölls av en som påstår sig ha tappat mer än 40 kilo på två år med dieten. Föreläsaren berättade också att hon aldrig har ätit så gott som hon gör nu. Detta goda visade sig bestå av minst åtta ägg om dagen. Ett klick till hennes blogg och jag ser det minst aptitliga jag skådat på årochdar. Men det beror kanske på begränsade matlagningskunskaper snarare än kosten, åtminstone om jag ska tro min frälsta vän. Efter seminariet köpte jag godis och gick på Avatar och glömde allt som hade sagts. Men idag fann jag mig själv göra LCHF-riktigt lunch. Och lyckligare?

Soppa på kokosmjölk och palsternacka (borde förstås varit någon ovan-jordgrönsak), smaksatt med ingefära, chili och koriander. Oststavar och salami.

Vad ska vi tro om det här?

Studentlyx

2010-01-23T11:11:00.007+01:00

Studentlivet är för det mesta: för mycket tid - för lite pengar. I Grythyttan finns det, ekonomiskt fördelaktigt nog, inte mycket att spendera sina tillgångar på. När det behövs lite studentikos lyx möts vi i byns hjärta för timtals långa frukostar. Färskpressad juice, tre olika dagstidningar och en hel dag räddad. Det faktum att jag orubbat fullkomligt älskar frukosten som måltid gör de här tillfällena till de bästa jag har upplevt i Grythyttan. Hotellfrukost = bästa tänkbara måltiden. Här för prisvärda etthundratjugofem riksdaler.

Vad är en skjorta värd?

2010-01-21T23:24:00.005+01:00

Eller snarare: vad är värt att offra för det perfekt knapriga fiskskinnet? Middagar som blir till i Grythyttan är barndomslyx = (här:) lax. Nuförtiden är lax vardagsmat för många, men jag växte upp i en värld där lax var festligt, och det sitter till viss del i. Idag vill jag ha den såhär: med skinn på, så att den sidan kan knaperstekas till något alldeles enastående i smör. Jag gjorde det till mina rumies i nya ljusblå bomullsskjortan (i älsklingsstil) då det spratt till i pannan och hela min överdel blev täckt av fettprickar. Var det värt det? Ja, tyckte vi som knaprade i oss det där perfekt krispiga skinnet tillsammans med vitlöksgratinerade rödbetor och lökpuré.

Nja, såhär dagen efter kanske. Fläckborttagningsmedel finns inte i världens ände så husmorsknep är välkomna!

Stopp

2010-01-21T22:57:00.007+01:00

Kära läsare, jag ber om ursäkt för oplanerad bloggpaus. Nu är Pär och jag igång med examensarbete i Grythyttan. Det blir en konsumentundersökning för ett av världens mest framgångsrika företags räkning. Känns bra att få in foten där den kan gro och växa med lite näring. Grythyttan är så som Grythyttan ska, idylliskt och avlägset. Som om resten av världen inte existerade. Stopp. Jag glömmer inte min sista kväll i HK. Världen existerade då. En stereotyp italiensk mamma med cigarett i ena handen och pistol i den andra. Ett glas champagne och PANG. I billiga träningsbyxor och filttofflor ryckte hon i min axel för att visa mig hennes bästa skor, ett par klackar i sammet signerade Chanel. På spisen puttrade hummer i tomatsås - norditaliensk stil. Hennes pappa var kock. Hennes man är kock. Hon lagar mat som doftar och smakar som italienska havets grunda botten. Ljummet (smaken alltså inte temperaturen) och salt. Hav, kyla (som i kylan under svensk sensommar - en fuktig kall vind utan ursäkt). Överraskande, skrämmande och lyckligt, som när en lång vandring slutar vid en återvändsgränd. Men återvändsgränden visar sig ha en övernattningsstuga vid en sjö. Rodnad över kinden och lite längre kvällssol, lite fylligare vin, lite vackrare röster.

Recept: Åk till en plats där ingen känner dig. Prata med människor. Bjud in dig själv på traditionsenlig familjemiddag på julafton. Sätt på dig finkläder och förvänta dig ingenting som du någonsin har upplevt.

Värmande

2010-01-13T13:40:00.006+01:00

Tyst har det varit här på bloggen. Som om snön inte bara dämpat men helt eliminerat alla ljud. Om man nu tänker på ord som ljud. Annars kan jag skylla på isolering, vilket på sätt och vis är sant. Medskribenten Pär har försvunnit någonstans mellan lejon och giraffer på savannen i Sydafrika. Där är det säkert varmt som det är kallt här i Sverige. Igen idé att hänga läpp för det. Istället tömmer jag kryddburkar i en orientalisk (?) drömsoppa. Tänkte på den där vietnamesiska som jag åt i Hong Kong och improviserade med det som fanns i mina egna gömmor. Helt vegetarisk dessutom. Mums och värmande.

Orientalisk (?) dröm för 4

Soppa
1 hackad gul lök
1 slantad morot
lite olja att steka i
1 dl förvälda sojabitar
Kryddfrossa, exempelvis:
Anis, Spiskummin, Cayenne, Kryddpeppar, Ingefära, Kardemumma, Nejlika, Curry, Timjan, Rosmarin, Oregano, Persilja,
eller vad man finner hemma. cirka ett kryddmått av varje.
1 burk passerade tomater
1 dryg liter grönsaksbuljong
1 skvätt torr sherry eller vitt vin

Vitlökskrutonger
blandade brötbitar i kuber
1 stor klyfta riven vitlök
1/2 dl olja

Pimpad Gremolata
1 del finhackad persilja
1 del rivet citronskal
1 del riven vitlök
1 del riven stark ost, tex cheddarn som blev över från julen.
1 del hackad mandel

Fräs lök och morot i olja tills de börjar mjukna.
Tillsätt sojabitarna och kryddning.
Fräs allting någon minut innan de passerade tomaterna och grönsaksbuljongen tillsätts.
Koka upp och låt sjuda ett tag. Smaka av och krydda eventuellt mer.
Stänk i lite torr sherry på slutet.

Blanda olja och riven vitlök och krama in i brödbitarna innan de rostas krispiga antingen i stekpanna eller på plåt i ugn.
Blanda alla ingredienserna till gremolatan.
Häll upp soppan i serveringsskålar, lägg i önskad mängd krutonger och täck dem med gremolatan. Servera till ett litet glas torr sherry eller grönt te.

Från Fjällhotellet

2010-01-06T14:47:00.005+01:00

Hej Vinterland! Så förtjusande att återvända till ett snöklätt Vallåsens Värdshus efter sex veckor i Hong Kong. Mina fingrar är nu spruckna av kylan och näsan vill inte fungera som den bör men vad gör det? Vi har haft snö i mer än en vecka för första gången på ungefär sjuhundra år i södra Halland. Det är alldeles strålande och underbart. Inte alls den svenska blaskvintern som jag bävade för att komma hem till. Hotellet fylls åter av upprymda köpenhamnsbor och skåningar och jag har kastats in i arbete utan att hinna sova ut något jetlag. Kanske lika bra så. Mustiga puréade soppor och nybakat bröd till alla som kommer hem från backen. Backen? undrar du kanske. Jo, Vallåsens Värdshus har sin bästa säsong på vintern med en km till södra sveriges bästa nerfarter och norra europas modernaste snökanoner (eller nåt sånt, det låter ju bra så). Vi har fjällhotell med varma visor och öppen eldstad, bastu och badtunna. Och nu när snön ligger vit på taken är stämningen liksom precis så som den ska - fantastisk. Jag och clownen Karin gör ett avbrott i vardagen och arbetar några kvällar ihop som förr i tiden. Sen blir det åter till Grythyttan och C-uppsats.

Julkola

2009-12-23T03:35:00.005+01:00

Det hände en dag att jag stod med inbjudan till julfest i Hong Kong och ingen present att ta med mig. Hemma fanns smör och ingefära och jag bestämde mig för att koka ihop en kola. Det visade sig vara ett bra drag. Och lätt var det också. Så om ditt julgodis hemma börjar tryta - koka Mimis kola, ät och bli tyst och sockerhög.

Koka Mimis Kola
30-50 bitar

100 g smör
2 dl grädde
3 dl socker
1 dl sirap
5 g salt
10 g kanel
2-3 matskedar finhackad eller riven ingefära.

Koka allt på låg värme i ungefär en timma. Rör då och då.
Gör geléprovet i ett glas kallt vatten (=droppa kolan ner i vattnet, om den stelnar är kolan färdig).
Häll upp på bakplåtspapper och låt kallna något.
Skär i ca 2x2 stora bitar när kolan har blivit sval men ännu inte helt stelnad.
När kolan har stelnat går det bra att bryta loss bitarna.
Slå in i godispapper, bakplåtspapper eller folie och förvara kolan kallt.

Table 4 1

2009-12-20T10:54:00.011+01:00

Att äta ensam på restaurang kan vara lite utav en utmaning. För ett tag sedan spatserade jag in på Hunan Garden, en restaurang i centrala HK som blivit belönad med en stjärna i Guide Michelin. I dörren antogs att jag ville ha take away, sedan ett ögonblicks förvirring när jag ville stanna. Jag placerades vid ett fyrapersoners bord (fast det fanns mindre) och servitrisen som tog min beställning verkade ömsom generad, ömsom förskräckt. I kinesiska kök finns inte jättemånga rätter som lämpar sig för en person vilket försvårar det hela. Tanken är att man som ett sällskap beställer in flera olika rätter och äter från alla fat. Jag bad därför servitrisen att välja några alternativ som skulle kunna passa mig. Det blev en fantastisk middag: gurksallad, ångad fisk med rostade sojabönor, ångad kål och lite olika tillbehör. Absolut en bra upplevelse förutom att jag kände mig lite som ett ufo tillochfrån.

I sådana situationer kan jag inte låta bli att undra vad andra tänker om mig. Pendlar de, som jag, mellan beundran och ömkan. Jag är ibland enda gästen som äter ensam. Jag inbillar mig att jag rycker på axeln åt det. Vem behöver kärlek när det finns mat? Kärlek ÄR mat, - det är min ståndpunkt. Sen... ah, de kanske tror att jag är kändis. En smickrande fantasi och inte helt omöjlig, jag är ju uppenbar minoritet här. Svensk i Hong Kong räknas nog inte ens som minoritet, jag klumpas antagligen ihop med danskar, norrmän och bellman i kategorin övrigt. Jag sträcker på mig lite, tänker: Scarlet i Lost in Translation. Svår blick, hes röst, velighet och putande läppar. Som en ledsen hund fast med osynlig febrilt viftande svans.

Sen finns de där restaurangerna som jag aldrig har läst om eller blivit rekommenderad men som jag har passerat och blivit intresserad av. Som Nha Trang i Soho. Ett vietnamesiskt hål i väggen som alltid myllrar av människor. I min värld är myller lika med bra betyg. Så, efter en shoppingdag med A myllrade jag in i hålet och där fanns ett långbord i mitten av restaurangen som var till för ensamätare. Kändes helt naturligt och bra. Jag beställde Hanoi tomat- , fisk- och nudelsoppa och dog lite grann av upplevelsen. Så fräscht och underbart välgjort, dessutom alldeles överöst av koriander. Mindre än 80 spänn för mat och en kanna jasminte och maten hade räckt för två. Jag orkade bara halva skålen, men okynnesåt en fjärdedel till bara för att det var så gott.

Desserter i Hong Kong

2009-12-18T14:38:00.008+01:00

Desserter i Hong Kong minner inte alls om det som jag har vuxit upp med. Utan frisinninghet, neofili och nyfikenhet blir desserter i Kina nog mer en traumatisk än gastronimisk upplevelse.

Bästa hittils är egg custard dumplings som jag själv knåpade ihop på Dim Sumkurs. Vaniljkräm inbakad i sötad rismjölsdeg, sedan ångad och doppad i sesamfrön för att sist stekas i olja.

Men den stora grejjen i kinesiska desserthimmelen är soppa. Jag och J avslutade ett Dim Sumpass med två olika sorters typiska dessertsoppor. En kall soppa med mango och sagogryn som fick mig att minnas tiden på folkhögskola i Danmark (sagogryn är stort i Danmark), och som jag inte har sett (förutom ett dekorationspaket på spisen hos M i Grythyttan) sedan dess. Den andra soppan var varm med överväldigande smak av mandel (för mycket, ingen av oss klarade av att äta upp den), papaya och nån sorts kinesisk transparent svamp som påminner som fingesvamp. Jag minns inte namnet men frivillig får gärna upplysa om det i kommentarsfältet.

En stor grej i Kina är dessertcaféer/restauranger som har uppstått för att den som har blivit bjuden på middag ska ha tillfälle att bjuda tillbaka. Här åt jag och en grupp vänner nyligen en kokospudding med majspuffar(?), chokladdumplings med jordgubbar inuti och nån form av hyvlad fryst mango (sorbet). Dessutom en klassisk svart (söt) bönsoppa som inte är med i bild men som jag har förstått att kineser gärna avslutar en middag med.

Mina sötsug tycks, trots detta, inte stillas. Jag börjar sakna svenska julgodisfrosseriet. Spara några mozartkulor och polkatryfflar till mig!

lite tankar om surdeg

2009-12-18T09:17:00.002+01:00

Satt på en fest och drack vin när en snubbe plötsligt började babbla om sin surdeg. Jag imponeras föga men upprörs desto mer. Han talar om vikten av rågskållning, hur han vårdar surdegar och när han studiebesökt ett närliggande bageri. Varför denna manliga fascination över brödet? Det är ingen tillfällighet. Det är ett symptom.

Någon vecka senare är jag på ett dop i en vanlig liten kyrka på den sydhalländska landsbygden. Prästen citerar Matteus 13:3 ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Mycket har uppenbarligen hänt sedan den texten skrevs och jag börjar misstänka till vems nackdel.

Jag ser ett klipp på SVT om en man som berättar hur hans surdeg är ett utlopp för hans klassiska manliga nörderi. Det går alltså en rak linje mellan skivsamlarmannen och surdegssnubben. Mellan det pojkvaskiga intresset för tåg och järnvägar, som om det vore världens mest normala sysselsättning, och tanken på det perfekta brödet.

I ett kommentarsfält läser jag om hur det möjligtivis kan tänkas vara så att männen är så bra på att plötsligt baka surdegar eftersom det kan relateras till hur man med samma självförtroende smeker kvinnokroppen. Att surdegen kräver den där stadiga handen som småkakor klarar sig så bra utan. De där kommentarerna hör egentligen hemma bakom lås och bom i ett flashbackforum men exponeras istället på en av sisådär tiotusen matbloggar.

En morgon går jag förbi ett stenugnsbageri och tittar in på stora limpor levain och baguetter. En ung man i kofta och stor sjal stirrar tillbaka. Jag får vatten på min kvarn. Samma dag läser jag om hur en son tagit över pappans bageri på landsbygden. Sonen är nöjd över trendigheten i att baka bröd och säger att han bara för två år sedan hellre hade velat plugga ekonomi. Min kvarn börjar mala mjöl nu. En manlig reklamare ger ut en fin bok om degar och mjöltyper. Jag börjar knåda mitt bröd. När jag sedan sitter på den där festen och min vän i jeans från Acne och färgglada strumpor börjar berätta om vildjäst är det dags att bre min macka med smör och marmelad.

Genusmässigt finns det två intressant aspekter med den här nya bakkulturen. Dels knådar surdegssnubbarna för tillfället deg på klassiskt kvinnligt bakbord, dels gör de det med den självklara manliga friheten. Ni förstår surdegsbrödet är inte din vanliga limpa som jäser 1 timme för att sedan gräddas 30 minuter. Surdegsbakningen tar tid. Inte undra på att den manliga matbloggosfären nuförtiden mest ägnar sig åt långkok. Man måste ju ha något att göra när brödet jäser.

Fish Balls

2009-12-16T10:59:00.004+01:00

Lite här och där finns såna här: fiskbollar att finna på Hong Kongs gator. Beroende på var ser de mer eller mindre aptitliga ut. Just de här, som jag slutligen bestämde mig för att prova hittade jag på Macau, den gamla portugisiska kolonien som ligger en cirka timmes båtresa från HK. Jag valde att prova två av tre olika smaksättningar. Naturligtvis de syndigt goda sichuanskt kryddade och de i gult som var nån typ av curry. Ganska spännande sak som jag gärna tror är nyttig också.

Det var innan igår, då jag lärde mig att göra en variant av fiskbollarna på Dim Sumskola hos Martha. Hon berättade att den mesta maten som säljs på gatorna är så billig bara för att den innehåller mest pulver och vatten. Upprört viftade hon med armar i luften när hon berättade om hur MSG (natriumglutamat) har förstört det kinesiska köket. Hur ungdomar som växer upp i Kina idag inte vet hur en riktig rättikkaka ska smaka. Jag däremot vet det, dessutom vet jag hur man lagar en riktig rättikkaka och att den traditionellt äts runt det kinesiska nyåret.

Rättikkaka: Rismjöl, vatten, rättika, torkade räkor, torkade pilgrimsmusslor, kryddig kinesisk fläskkorv. Bakad i ånginsats.

På storstadsbesöket

2009-12-14T13:53:00.004+01:00

Det här kan man också göra i Hong Kong:

Dricka champagne och tugga i sig ett par ostron i en skybar. Alltid när jag är på besök i storstäder försöker jag att hinna med en glassig bar med utsikt eller/och snygga människor, champagne och skaldjur -gärna ostron. Det är en lyx som inte behöver kosta så mycket (cirka 200 för ett glas och två ostron samt utsikt över (här:) hela Hong Kong) och som pimpar ledigheten. I Sverige gjorde jag det senast på Pet Sounds Bar, innan dess i London på Borough Market.
Med vad lyxar du helst till det, och var?

ostkoma (igen)

2009-12-14T09:48:00.006+01:00

De senaste dagarna har det doftat friterat i kvarteret där jag bor, och då ligger närmsta hamburgerkedja för långt bort för att vara anledningen. En dag skiftade doften i bakad potatis men det var högst tillfälligt. Nu går tankarna till hackat ägg och tveksamma microvågsbakade potatisar igen. Detta ledde hursomhelst dels till ett rårakesug och dels ett sug efter något riktigt friterat. Som croquetas. Det vill säga spanskt friterat handarbete. Så i lördags började jag, med att prata om det. Förberedde min tjej på att det skulle minsann bli friterade ostbollar. Gestikulerade och talade om Tapas. Var på Malmborgs i 200 hundra år medan min tjej gick bredvid med uttråkad blick. Jag tänkte att vi skulle äta en sallad med blodapelsin och pumpakärnor till, dricka snustorrt vitt vin och lyssna på spansk gitarr. Så vi bjöd över lite vänner. Och tiden gick så där snabbt som den ofta gör när jag blir inspirerad och ska ha temakväll. 22.15 (barca-tid åtminstone) åt vi en sallad med blodapelsin! och drack julmust, medan croquetassmeten stod på kylning på balkongen. Naturligtvis blev det på lördagen inget friterat även om jag smörade vitlöksbröden lite extra mycket för att kompensera.

Istället ägnades söndagen okristligt som sig bör åt det där handarbetet jag försummade på lördagen för då satte jag igång och slavade helt och hållet utifrån gittos croquetas-recept (fast med ost istället för skinka).

Och jag missade att läsa hur många receptet var räknat till. Så det blev en hel del friterad ost.

Men försök hitta ett fel med den meningen liksom.

Dim Sum

2009-12-12T11:00:00.003+01:00

Ännu en småkass mobilkamerabild. Kanske tycker ni att jag som är i Hong Kong borde passa på att köpa ny billig bra digitalkamera här. Det tycker jag också, men jag blir alldeles vimmelkantig av alla valmöjligheter i kamerabutikerna. Kanske en dag tar jag mig samman. Tills dess äter jag till exempel dim sum. Här: dundergoda vegetariska dumplings med vårlök och chili, klassiska porkdumplings och black sesame ball. Den senare största överaskningen. Svart sesampasta inbakad i rismjölsdeg. Söt och smörig sak som påminde om Våxtorps marknads fritterade munkar. Kanske smakar allt fritterat sött ungefär likadant? =Gott.

Eko, mikro och "au naturelle"!

2009-12-10T13:22:00.005+01:00

Det här verkar ju spännande! Vi gillar restauranger med ambitioner. Ända sedan vår favvo gick i graven har det varit tomt på gamla väster. För även om Hong Kong, Kapstaden och Laholms kommun är kul så är ju Malmö ändå Malmö.

Nöjesparksmat

2009-12-09T03:11:00.008+01:00

Jag har en bestämd uppfattning om att maten generellt är sämre och personalen lite tjurigare på matställen som tillhör ett inhägnat område - som en nöjespark eller en flygplats. Området begränsar kundens valmöjligheter och därför kan restauranger här för det första ta alldeles för mycket betalt, för det andra sälja fast det är kasst och ocharmigt. En annan sak som är märklig med menyerna på nöjesparker (här: Oceans Park, HK) är att de är så uppenbart amerikainspirerade. Varför anses delfinshow och bergodalbana vara förknippat med amerikansk snabbmat?

Om du bor i Ystad

2009-12-08T15:27:00.005+01:00

Eller nära, ja då är du lyckligt lottad, för snart öppnar Söderberg & Sara. Världens just nu mest intressanta bagarduo! Hejja Hejja!

Svina i Kina

2009-12-06T06:33:00.007+01:00

Om man hostar eller snorar på allmän plats i HK finns det genast någon som knackar en på axeln och - excuse me - räcker fram ett sånt här munskydd. Om det är vänligt eller diskriminerande spelar ingen större roll, men smått förlägen känner jag mig när jag drar på mig skyddet. Grymt, tänker jag. Egentligen vill jag - excuse me - tillbaka och berätta att jag faktiskt har varit hos doktorn, fått kroppstemperaturen mätt, kollat öron, näsa och hals, tillochmed blivit mätt och vägd och jag har faktiskt inte den där swajnflu, bara lite hosta. Butiksbiträden och serveringspersonal bär munskydd som en accessoar. Här och där finns handsprit att tillgå för den som önskar. På skandinavisk middagsevent som jag nyligen besökte hade kockskoleeleverna fräsiga high-tech munskydd som gjorde att vi iallafall kunde se hela deras ansikten.

Flytande Vitaminer

2009-12-04T15:36:00.009+01:00

Det finns ett stånd på en bakgata i matmeckat Soho som jag försöker besöka varje gång jag är i stan. De pressar josen på ett medhavt bord vid sidan av fruktdisken mitt på trottaren. Min favvo har blivit apelsin med tillagd ingefära. Ingefäran smakar otroligt mycket mer här än hemma. Den är saftig och levande som en bultande hjärta. Skalet är tunnt och knappt märkbart. Det där knepet jag har lärt mig - att skala ingefära med en tesked fungerar faktiskt på de här frukterna.

När jag går till min färja passerar jag en exklusiv mataffär. Där kan jag hitta svensk choklad och dansk lakrits. Men jag kan också hitta 100%iga druvjoser efter favoritdruva:

Jag provade en flaska merlot. Den var fyllig och len och lite för söt för min smak. Om den var typiskt karaktäristiskt merlotig kan jag dessvärre inte svara på.

Längre bort på spännande fruktdryckhyllan skimrade en liten liten flaska som om den vore fylld av guld:

Jag hade väntat mig pur citronsaft som gör att hela ansiktet förvrids i en ful grimas. Men den här lilla vännen var snäll, sötad och kolsyrad. Som citronläsk alltså, lite av en besvikelse. Kanske bleker den tänderna iallafall, både citron och kolsyra sägs ju ha den egenskapen.

min ribollita

2009-12-03T21:08:00.007+01:00

Världens godaste ribollita åt jag med en vegan i Florens. Vi drack också litervis med sangiovese och jag slickade tiramisun från min tallrik. Jag bodde hos en liten liten tant i en enorm, mycket mörk lägenhet mittemot doumon. Överallt horder av amerikanska tonåringar i stora tröjor och korta kjolar. Vespor och turister. Femtielva restauranger med "authentic italian home-made pasta" - plastaffischer på pizzagubbar med kockmössan på sned. Jag ville äta pasta och kött, min vän vägrade äta djur.

Ett par happy hours senare var det ingen som tjafsade längre. Vi beställde ribollita och fick in två tunga tallrikar i keramik - på faten tre dagar kokad lycka serverat i ett massivt material. Det blev inte så mycket mer autentiskt än så. Namnet på soppan betyder typ återkokad och görs dag ett som en minstrone, dag två bryter man i gammalt bröd och på tredje dagen återuppstår soppan som om det vore annandag midsommar. Jag gör den oftast i grönkålstider och brukar slänga i lite vad som helst. Den här gången med mina måste-ingredienser men det skadar inte att ha lite selleri och purjo eller potatis om man så vill. Slutresultatet är egentligen mer av en gryta än en soppa. Kan således ätas med gaffel.

Såhär gör man:

ett par matskedar olivolja

2 gula lökar

2 vitlöksklyftor

10 soltorkade tomater

3 morötter

2 zucchinis

1 liter buljong

en tvålitersplastpåse proppad med grönkål

1 burk stora vita bönor

en tredjedels limpa surdegsbröd

massa persilja (inklusive stjälkar)

salt och peppar

Dag 1.

Finhacka lök och tomater, fräs och svetta tillsammans ett tag i olivolja. Skär morötter och zucchini i centimeterstora kuber och lägg morötterna i fräset.

Här vattnade jag ur zucchinin nån timme med salt i ett durkslag. Repa och finhacka grönkålen och lägg i fräset. Häll på buljong och persiljestjälkar. Låt koka ihop en halvtimme.

Mosa hälften av bönorna och låt dem och zucchinin puttra med i grytan ca en kvart.

Tag bort soppan från spisen och bryt i brödet. Låt svalna och förvara kallt till nästa dag.

Dag 2.

Koka upp soppan igen med lite extra buljong och resten av bönorna. Hacka över massa persilja. Kanske lite parmesan om man är på det humöret (normal sinnesstämning alltså)

Jag vidhåller att det räcker gott och väl med ett återkok, två dagars matlagningstid är alltså tillräckligt!

Wonton Noodle

2009-12-03T02:46:00.008+01:00

Det är det här du saknar, det finns ingen annanstans, säger Moon när vi sätter oss vid ett gatukök. Hon har bott i Chicago, London, Oslo och lite överallt i många år och är nu tillbaka i sitt älskade Asien. Fast det är inte som Korea, säger hon, koreaner tänker helt annorlunda och ser annorlunda ut. Man kan urskilja koreaner på klädseln och make-upen enligt Moon. Ändå tilltalar samtliga försäljare som vi passerar henne med kinesiska. Hon passade på att lära sig lite mandarin när hon bodde i Taiwan, konverserar lite hackigt med en kvinna och beställer wonton till oss. I Korea brukade Moon och hennes vänner gå ut och äta klockan ett på natten, bara för att de kunde, för att någonting alltid är öppet, det finns inga definitiva slut. Det är inte på samma sätt i London, eller i Sverige (hon har rest i Sverige också), dessutom skulle det aldrig tillåtas att någon byggde upp ett kök mitt på gatan och hade stolar och bord och menyer. Hon säger att jag kommer att komma tillbaka för det här. När hon frågar mig om jag trivs i Hong Kong ser hon det i mina ögon innan jag hinner svara. Hon klappar mig på axeln och frågar när jag slutar skolan för alltid. Så kommer te och wonton noodle.

Wonton är hur man säger dumpling på cantonesiska. Oftast är de fyllda med räkor och/eller fläskfärs och äts med nudlar i bujlong. Buljongen var kanske höjdpunkten i den här skålen. Jag får berättat för mig hur ben har kokat i timmar, dagar för att få fram den här buljongen. Och voila, så bra. Inga pulversoppor så långt ögat kan nå på gatorna i Hong Kong. Streetfood är riktig mat här.

Sjuksnask

2009-12-02T05:57:00.007+01:00

Jag har en vana att äta mig ur kriser. Med kriser menar jag dem som jag ibland försätts i: stress, oro och sjukdom. Nu har jag åkt på förkylning och alltså snaskat mig igenom dessa långa och utan mat så tradiga dagar. Igår begav jag mig smått ynklig till staden och Soho för att... hitta något nytt äta. Det blev vegetariska dumplings. En sån här skål, med ett lagom mål dumplings kostade mig cirka trettio kronor. Till det drack jag färskpressad jos på apelsin och ingefära för en tia. Dessutom fick jag se kocken göra mina dumplings á la minute. Sen gick jag några steg nerför gatan och köpte en böngrötsdessert för en femma. Jag är enormt förtjust i att bara gå runt och äta för så lite pengar. Det är skamligt. Och för det mesta gott. Senare på dagen köpte jag thainudlar med tofu och jordnötter för ytterligare ynka trettio pixs. Mums! Den räckte dessutom till frukost idag. Mina småpengar sprids över Hong Kongs gator. Och Hong Kong sprider ett leende över mina läppar.

ostkoma

2009-12-01T21:26:00.002+01:00

Äntligen lite smält gruyere och emmentaler! På Bengtssons ost visste de precis vad jag talade om när jag talade om att jag skulle göra ostfondue. Om det inte varit för att mina händer var fulla med packning och kassar hade jag nog slagit till på åtminstone ett hekto 55 månaders lagrad goudaost också . Gruyeren smakade som filmjölk och jordgubbssylt för sig och som himmelen blandad med smält emmentaler, plommonlikör och lite rivaner. Att vi fick för oss att smälta 4 hg lagrad schweizisk ost i dessa tider kan te sig lite konstigt. Om det inte varit för det hade jag hittade mina föräldrars fondue från 1977 bakom några stårhattar och resväskor häromdagen. När man utan vidare hittar en fonduegryta i koppar och mahogny går det inte bara att blunda. Då är det ens förbannade skyldighet att leta upp lampolja, kuba upp surdegsbröd och försätta sig i allmän ostkoma.

Såhär gör man:

1 vitlök

2 hg gruyere

2 hg emmentaler

1 msk plommonlikör (eller kirsch)

1 dl vitt vin

maizena eller mjöl

Gnid grytan med vitlök och smält ost och vin. Blanda redning med likören och rör ihop. Ät och jäs.

grisigt

2009-11-30T13:52:00.006+01:00

Har på senaste tiden läst lite om kött som inte är kött, alltså kött som producerats i labratorium eller är kött på annat sätt utan att ens komma från djur. Vem skulle vilja äta det köttet undrar jag?

Låt mig berätta en historia. I åttan blev jag vegetarian. Reste mig demonstrativt från bordet och lämnade matsalen med ett fuck you. Inte så lite inspirerad av tidens anda. Jag fotograferade när min mamma stekte bacon för att kunna göra något slags politiskt collage till skoluppgifter, jag presenterade mig själv i princip som vegetarian före mitt namn. Jag såg upp till Tomas Di Leva och Dennis Lyxzén. Gymnasiet fortsatte i samma rasande köttförakt i sojaostsorgier och qournkorvar till frukost, lunch och middag.

Medan mina mer riktigt vegetariska vänner plöjde slakterifilmer och planerade minkbefriande höll jag med men började i smyg fundera lite på räkor.

Eftersom jag aldrig egentligen känt sympati för djuren utan ivrigt från första början kallat mig ”vegetarian av etiska skäl” var den nya tidens rättvisa köttproduktion en räddning. Och inte bara för mig. De flesta av mina generationskamrater bytte veganism mot vilt och annat ”bra kött” för några år sedan. Med det solklara argumentet att ”vi vet vad vi äter”. Jag hävdade nämligen länge att vegetarianerna var de enda som över huvud taget reflekterade över kött som dödat djur. Därför kunde jag som fd vegetarian med relativt gott samvete gå från grönt till gris. Alla andra stoppade i sig vad som helst utan att tänka efter. Och i viss mån är det väl fortfarande så, läs bara den här ledaren i Expressen från förra veckan.

Så, vad göra? Har vi verkligen glömt det här gris-debaclet lagom till att julskinkan ska griljeras? Eller är debatten här för att stanna? Word of mouth-bloggen på the guardian skriver intressant om det där labratorie-köttet här. Borde väl vara ett alternativ för alla köttätare som, helst utan tanke på blod och slakt, äter kött som om det vore en självklar rättighet.

ps. bilden har i alla fall lite med det här att göra

Tofu GrandMa

2009-11-28T10:03:00.004+01:00

Nästan varje dag spatserar jag förbi ett omåttligt populärt tillhåll på ön. Det är GrandMa's Tofu Dessert Stall som serverar två varianter av tofu - varm och kall till det ynka priset 7kr. Beroende på smak och väder väljer man alltså vilken tofu man vill ha och så får man den uppskopad sedan täckt av en sirapsaktig sås, smält socker skulle jag tro. Om det är vackert väder kan kön vara lång fram till tofun men häromdagen när jag kom förbi var det fri passage så jag köpte en skål. Det smakade mest vatten i geleform med sötslisk. Ganska märklig dessert faktiskt. Men billig ju.

Tourtière du Lac St-Jean et Boeuf Borgignon

2009-11-26T20:06:00.010+01:00

Jag har också funderat en del på Julia et Julie den senaste tiden, eller, fransk mat i allmänhet och Boeuf Bourgignon i synnerhet är något jag tänker på rätt ofta. Ganska sällan något jag lagar dock. Långkok för mig är främst långkok för att jag gått och tänkt på det länge.

Men, ibland får jag tummen ur. Som idag, eller imorse, när jag började min dags färd mot ett långkok utan dess like.

Historiskt, kulturellt och semantiskt är själva rätten någon typ av mashup av Boeuf Bourgignon och en Tourtiére du Lac St Jean. Vad är det tänker ni? Jo det är ett långkok på kött, potatis, fond och lök. Inbakat i smördeg, långkokt sex timmar i en gjutjärnsgryta. Min Tourtiére är med svamp, fläsk och högrev. Därav Boeuf-konnotationerna.

Såhär gör man:

800 g kött (högrev el liknande)

500 g gul lök

500 g skalad potatis skuren i kuber

150 g rimmat sidfläsk

200 g champinjoner

ett par matskedar sherry

några glas rött vin (jag använde beaujolais)

knappt 1 liter kalvbuljong

timjan

lagerblad (ev. Bouquet garni)

salt, peppar

500 g smördeg

färsk timjan

1. Skär kött och potatis i kuber. Hacka löken grovt, kvarta svampen och skär flasket i små bitar. Sätt ugnen på 120°C

2. Fräs allting och häll på sherry och vin

3. Kavla nästan all smördeg ca 1 cm tjock och tack en gjutjärnsgryta (botten och kanter) med smördegen, fyll på kött, potatis & lök

4. Kavla ut restereande smördeg och lägg som lock över grytan, gör ett par snitt och fyll upp med buljong genom snitten.

5. Lägg på grytlocket och låt allt stå i ugn ca 7 timmar.

Hej Sichuan!

2009-11-25T05:39:00.007+01:00

Med HKfödda M i täten vandrar vi in i en trappuppgång efter att M sagt något på cantonesiska till portvakten. Trycker in oss i den lilla hissen och hamnar sedan utanför en mycket alldaglig trädörr. Nummer 289 öppnar sig utan att vi gör ett ljud ifrån oss och så stiger vi in i det som en gång i tiden utgjort ett hem. Nu utslagna väggar och fyllt av matsalsgrupper i olika storlekar.

På väggarna hänger bilder på pandor och sichuanska landskap.

I ett hörn står en gumma och blänger på oss. Det visar sig sedan att det är hon som är kock. Svärmor. Vid bordet sitter en ung flicka som har ihop det med sonsonen. Hon har flipflops och collegetröja. Hon får plocka tallrikar.

Vi lämnar vårt medhavda vin till servitören, den äldre sonen, för kylning. Sedan beställer vi in tre kalla och fem varma. De första tre kommer ganska direkt; gurka i vitlökssås, ångad kyckling i het chili och sichuanska kalla nudlar. Nudlarna nästan dränkta i den där speciella sichuanska pepparn. Mörk grön/svart som små sammanhängande kapslar eller torkade blommor. Det bränner i munnen. Tandköttet känns snart alldeles bedövat, som om det inte fanns. Jag kan inte känna min tunga mot tänderna. Ingenting känns. Jag undrar hur jag ska kunna fortsätta att äta. Jag vill ju prova allt. Drick te, säger M, det är det enda sättet att klara det här på. Sen händer något magiskt, bedövningen släpper i munnen. Jag känner smaker som jag aldrig har kännt förr, parfyrmerade blommiga smaker, rökiga och nötiga. Jag blir frustrerad och pirrig på samma gång. Jag kan inte bestämma de här smakerna för att de är alldeles nya för mig. Det är det mest fantastiska på länge länge. Så kommer den här:

Som J säger att hon har drömt om sedan Peking 2006 (tror jag). Pocherad fisk i het chiliolja. Och HEJ Sichuan! Jag tror att jag fattar. En bit av den här, så balanserad hetta. Det är inte längre jobbigt eller svårt att äta. Vi varvar med ångad kål. Det kinesiska köket handlar om att kombinera olika element. Det är för att kroppen ska fungera, som medecin, säger M. Därför ska vi ha kylande och värmande mat tillsammans, för balans. Grönt te är också kylande. Kineserna anser att öl är västerlänningars gröna te. Hur det är med vin vet vi inte.

Vi sitter länge. Vi sitter nog längst av alla. Och ändå lyckas vi inte trycka i oss riktigt allt. Efteråt visar den äldre sonen oss köket och jag får lukta på de olika kryddorna. Röd och grön sichuansk peppar, jag är alldeles förtrollad vid dem. De är så komplexa och bombastiska. Jag förstår inte att jag har missat dem. Att det här är mitt första möte med Sichuanska smaker. Jeez, var har jag varit? Inte i Sichuan iallfall. Ännu. Fast sedan igår har iallafall en liten bit av Sichuan varit i mig.

Budgetkrubb

2009-11-23T12:11:00.003+01:00

Efter en veckas liv i lögn, tron om att jag har ständig semester och är ekonomiskt oberoende har jag börjat landa i Hong Kong på riktigt. Jag bor sedan igår i lägenhet med argentinaren och italienaren aka "the other guys" jag är själv "the other girl" Har betalt en månads hyra och handlat kuddar på IKEA. Jodå, IKEA med julmust, lingonsylt och kaviar finns här precis som everywhere. Så efter alla utgifter blir det budgetmat inte alltför sällan. Ofta i hemmet men en sån här kalasbricka kostar mindre än tjugo riksdaler utanför biblo där jag pluggar några dagar i veckan. Det grillade kycklinglåret smakade inte alls dumt, risnudlarna i fiskbuljong var också helt ok. För en spottstyver är det lätt värt. Hong Kongmaten som jag har ätit hittils är ganska mild och snäll i smakerna. Andra bullar blir det nog i morgon då jag ska på private kitchen för att äta sichuanskt. Om det handlar nästa post. Fridens liljor.

Fina Fiskar

2009-11-21T15:15:00.020+01:00

Det här är inte just for fun, bara för att se guldfiskar simma runt runt eller fram och tillbaka. Det här är mat. Hur maten hamnar här varje dag är ett mysterium som jag ämnar att lösa under min tid här i Hong Kong, om jag så måste vaka utanför restaurangerna dygnet runt. Levande fiskar och skaldjur på flera kilo förflyttar sig på något outgrundligt förunderligt sätt från havet, några meter ifrån ner i trängseln i de här akvariumen. Det är som havets kollektivtrafik, bara, de kommer aldrig hem eller bort mer. De är där för att stanna, för beskådande och fotograferande och slutligen för att hamna på våra tallrikar. Inget lyckligt slut på livet. Vi får hoppas på att det är kort och att känslorna hos de här varelserna är begränsade. Kan de känna sorg? Jag hoppas inte det.

Vi äter dem iallfall, inte femkilosfiskarna men skaldjur av diverse sort hamnade på vårt bord i den lilla fiskebyn på andra sidan Lamma: Sok Kwu Wan. Vi besteg ett berg för att komma dit och samma berg igen för komma hem till Yung Shue Wan. Det tog oss oändliga diskussioner om mat och en hel dag att utföra och minst en flaska vin för att bearbeta. I min mycket belåtna mage simmar nu en del av kinesiska oceanen vidare: knivmussla (ej i bild), pilgrimsmussla, bläckfisk och krabba. Jag har googlat och googlat för att hitta de exakta arterna men hittar inga bra sidor med info om detta. Någon som kan tipsa?

Lite väl lustigt

2009-11-19T14:12:00.004+01:00

Döm av min förvåning när jag fick syn på Caroline Hofbergs bok “Italia Amore” i Akademibokhandelns utskick Läslust imorse. Att överhuvudtaget sälja boken är rätt konstigt och att marknadsföra den bredvid Bo Hagströms böcker är ännu lite märkligare. Visserligen är det inte de böckerna som Hofberg plagierat men ändå. Lite väl lustigt, Läslust.

Mer Jul (ostrens)

2009-11-18T20:42:00.005+01:00

Första höstterminen i Grythyttan kom som en chock för Mimi och mig. Plötsligt hade Bergslagens charmiga skogar skiftat från gyllene färger till bäcksvarta skuggor. September hade hunnit bli november utan att vi knappt märkte det. Vi tog flitens lampa till hjälp för att hålla skenet uppe samtidigt som vi bildade en pakt. ”Lämnar någon av oss Hällefors kommun för låt sig Skåne eller Stockholm”, så måste minst två goda ostar följa med tillbaka, lät vårt motto. Sagt och gjort. En av många helger stod jag på ostaffären i Boarp och tittade på en svagt fudgefärgad ost. Jag smakade och saken var klar. 2 hg tack. 1 var. Väl tillbaka i hyttan pratade vi oss varma om ostens kolatoner och bestämde att pakten var där för att stanna.

I Skåne är det inte längre lika långt till närmsta Goudaost av kvalitet men novembers svarta sken är fortfarande ett skäl gott nog att äta ost. Min senaste kylrens/bärsarkagång i mamma och pappas kyl ledde till tre, för den här bloggpostens existens, fynd. En skamsen skalk Gruyere och en lite större skalk av den där kolaosten: Primadonna. Hollands kanske bästa ätbara bidrag till resten av världen (dock ska inte korvstånden i Amsterdam på något sätt underskattas, men mer om det en annan gång) överhuvudtaget. Vidare fann jag också ett par droppar OP Andersson. Tillsammans med lite rumstempererat smör och minimalt hantverk bildar kvartetten naturligtvis potkäs. Tvåa på julbordet efter snapsen. Som vanligt är mitt recept lite sådär som man vill.

1 skalk Gruyere

1 skalk Primadonna

typ 3 msk sprit

2 msk rumsvarmt smör

Rör ihop allt och lägg i ett fint krus. Jag inbillar mig att det håller bättre då. Man behöver absolut inte använda matberedare utan det går bra att jobba ihop ostarna med en gaffel. Ät på knäcke!

Varm sprit del 1

2009-11-17T19:17:00.005+01:00

Det lackar mot jul. Och oavsett om man är för eller emot så går det inte att inte utnyttja årets mörkaste tid åt att dricka varma alkoholhaltiga drycker.

Jag firar jul i Afrika och vart Mimi håller hus på dopparedagen är omöjligt att svara på. Därför tänkte jag börja en julrelaterad följetong om varma rusdrycker i bloggen. Förra året handlade allt för min del om varma äppeldrycker - Pommeau, cider och Kiviks varm&kall. I år känner jag för mustigare, sötare saker så först ut är sydspanska Horchatan. Vanligtvis dricker man den kall när det är jättevarmt så jag tänkte att det såklart borde fungera tvärtom också. Det fungerade, mitt mjölkdrinksförakt till trots. Horchatan smakar som om något i en Alladin-ask hade varit gott och serverats varmt. Finns absolut inte på marknaden med andra ord. Såhär gör man:

1 dl kokt ris (jag lät en halv vaniljstång och en kanelstång koka med)

1/2 dl skållad mandel

zest från 1/2 apelsin

1 dl råsocker

8 cl ljus rom

MIxa allt och värm försiktigt. Servera direkt och njut av Horchatan, det tycker både jag och Vampire Weekend är en bra idé.

Lamma Lunch for a Lunatic

2009-11-14T08:29:00.003+01:00

Min första måltid i Hong Kong blev de här små rackarns räkorna. Jag pekade först ut dem i ett av ungefär tio akvarium och bestämde sedan med kocken att jag skulle få dem tillagade med vitlök och chili. Till det te förstås och ångade grönsaker, som inte är med på bilden men som verkade vara nån typ av fänkål i ostronsås. Lamma Island som för en tid framöver är mitt tillhåll i världen och kryphål i verkligheten, är dessutom heaven av havets läckerheter. Och katter... just nu en mindre vacker kör av jamande kissar utanför min lya. På en av mina promenader genom min by: Yung Shue Wan såg jag en lapp om en saknad katt. Jag tänkte, fördomsfull som jag är, att den nog har blivit uppäten. Fast GUD NEJ, det trodde jag förstås inte på allvar. Det finns inga bilar på den här ön, vilket är en väldigt behaglig kontrast till Central, HK, där jag bara tillbringat en kort tid hittills men redan hunnit oroa mig för att de höga husen ska falla över mig.

Vad gör jag då här, undrar ni kanske. Men undra inte över det, för det kommer jag troligtvis att göra själv så att det räcker. Min främsta, och kanske enda, orsak är mat. Om det inte hade blivit Hong Kong skulle det ha blivit något annat. Hong Kong är nu mitt äventyr och ni ska få följa med på det mesta i matväg. Alldeles strax ska jag möta en av mina få kontakter här för första gången. Och det är ingen dålig kontakt för en matknas som jag: Jennifer Spratly.

So long från Pim Pom i Hong Kong

Dagens lunch

2009-11-12T19:36:00.006+01:00

Nu har Mimi åkt till Hong Kong och jag är deltidssambo lite längre söderut än Vallis. Vi firade hejdå på Siesta igår och idag är jag således lite sugen på smält ost.

När det gäller lunch är jag en sann vän av taga vad man haver. Ibland till den milda grad att det jag serverar blir hemskt sparsamt. Dagens lunch är lite så, fast ändå himla god. Epazoten rekommenderar jag fastän jag själv glömde den. Vi har en massa torkad från sommarens örtagård på vallis! Dagens lunch: Quesadillas. Mängderna är lite av varje.

2 quesadillas

1 liten tetrabönor med spad

riven prästost

lite keso

lite fint skuren vitkål

epazote

limezest

salt peppar och torkad chili

2009-11-08T15:23:00.006+01:00

Åh ljuva nya kunskaper i matuniversum! Tidigare i höst efterfrågade jag grödan/grejjen okra här på bloggen utan resultat. Men skam den som ger upp och Sofia är alltid observant på sina äventyr i livet. Jag fick den här bilden skickad till mobilen från en marknad i Stockholm. Ganska dyrt konstaterade Sofia. Jag/vi vet nu hur okra ser ut på bild. Tack och Varsågod.

Inspiration

2009-11-08T13:13:00.005+01:00

Jamen det var ju såkalrt te vi skulle gjort med all malva! Som detta malvateet som jag hittade på bibblan i Årsta. Vi serverar oftast malvan för sig själv, gärna med grovt salt på. Men nästan lika ofta lämnas de vackra kornbladen på tallriken. Ett te kanske funkar bättre. Den som hänger med till nästa sommar får se!

Början på uppehållet

2009-11-07T04:05:00.014+01:00

Vi är färdiga på Vallåsens Värdshus för i år. Med det inte sagt att Vallåsens Värdshus inte finns eller andas. Moa, våran mammalediga kökschef är tillbaka vid spishällen och lagar som känt och vanligt allra världens bästa mat.

Jag och Pär återvänder först till sommaren. Tills dess vidgar vi nu våra vyer från Våxtorp till Skåne, Närke, Sydafrika och Kina. Hur det ska knytas samman med VVs koncept återstår att se. Vi kommer att röra oss åt olika håll för att samla kunskaper. Jag åker till Hong Kong om mindre än en vecka. Firade det idag med Manda på malmös bästa kinahak. Varför vet jag att Kin Long är Malmös bästa kinahak? För att gurksalladen som rekommenderades misstänksamt varmt var himmelsk och sejen som serverades med kinesisk surkål var perfekt tempererad så att den liksom smälte i min mun. Maten var oklanderlig på krogen som kallar sig malmös äldsta i sin klass (kinesisk), men det som i slutändan fick oss att ÄLSKA Kin Long var den underbara personalen. Och jag är ny på Kina, så det kanske var helt normalt.

Alla Hong Kongtips är mer än välkomma!

På bilden syns en förrätt på Kin Long: gurksallad med ingefära och vitlök. Så gott - så enkelt!

National sandwich day!

2009-11-03T19:11:00.004+01:00

Det är national sandwich day idag! Så här en bild från i somras på en maffig macka med köttbullar, rödbetssallad, luktärt och ringblomma.

Och jodå, det gömmer sig ett bröd därunder allt annat göttigt. Här är en länk till alla andra viktiga matdagar som inte får glömmas bort!

Mat för hjärnan

2009-11-03T11:52:00.005+01:00

Nu har det varit på tok för lång paus här. Egentligen är det utmärkta bloggförhållande just nu. Det regnar för det mesta och lika ofta sitter man och häckar framför datorn. Men vi har varit upptagna med annat. Själv jobbar jag med ett recept på smart mat som är bra för hjärnan och peppar samtidigt inför Det goda köket i helgen, någon annan som ska gå?

ps. bilden föreställer portolak som växer hos oss på Vallis. Gott och mycket bra för hjärnan!

Radio

2009-10-29T21:05:00.003+01:00

Imorgon blir det snackfest på Radio Båstad igen. Den här gången kommer vi att orera om älsklingen brynt smör , spätta, browniesemifreddon och perslijerotspuré. Lyssna mellan 9-10.

Syltad Svamp

2009-10-29T12:35:00.003+01:00

Idag vill jag hylla höstens hetaste tillbehör: syltad svamp. Det har hänt att våra gäster har bett om en extra tallrik av våra kryddinlagda kantareller. Så goda! Och så lätt:

Koka kantareller i saltat vatten 10 min. Häll av vattnet. Koka upp en etttvåtrelag med valfri kryddning, ex: ingefära, kanel, kryddpeppar, stjärnanis, nejlika. Häll lagen över kantarellerna och låt svalna. Förvara kallt. Volia, du har piff i burk!

Sirlig skrivstil

2009-10-28T21:37:00.004+01:00

När jag i högsta hugg höll på att bena ur en lammbog råkade jag påbörja en urbening av mitt ena finger samtidigt. Eftersom att jag är dålig på att hantera skärsår började jag flamsa runt i cirklar och sjunga högt (för att avleda uppmärksamheten från döden). Stina kom i den stunden in i köket och tog över knivjobbet och utförde samma jobb som jag påbörjat på en halverad tid. Jag antar att det är en vana som man får med åren som fyrbansmor. Fingerskadan visade sig sedan, efter ungefär tio minuters gnäll och tjat vara gravt överdramatiserad. Lammbogen fylldes med mums på bland annat pepparrot, chili och mynta. Även äppelmosen som min snart hundra år gamla mormor lagt kärlek på fick ingå i fyllningen för att tillföra syra och sötma. Att det är mormor som står för innehållet i förpackningen går inte att ta miste på; den sirliga skrivstilen skvallrar om tider utan tagnentbord.

Råriven Rättika

2009-10-28T11:39:00.005+01:00

Dagens hyllning går till den underbart peppriga rättikan. En rotsak som nämns alltför sällan. Släkt med rädisa, mild fast med en explosivitet som dijonsenap. Dessutom är den vit som snö, och tunnt skuren eller riven - lätt genomskinlig som immat glas. Romantisk både till utseende och smak. Jag serverade rättikan råriven istället för sallad till järnrikt lågtempat hjortinnanlår igårkväll. Det snälla köttet gjorde sig alldeles utmärkt med den komplexa rättikan och syltade kantareller. Syltade kantareller förtjänar föresten en hyllning för sig, men det får bli senare. Nu: mer rättika till folket!

Restsmart

2009-10-27T22:35:00.007+01:00

Fick du som jag över några kantbitar från den franska chokladkakan eller browniesarna häromdagen så ska du göra en glass á la Ben & Jerrys på dem. Jag har fått berättat för mig att anledningen till att Ben & Jerry har så maxade smaksammansättningar i sina glassar är för att de har rökt så mycket braj så de att numer har svårt för att urskilja smaker i små portioner. Eftersom att jag inte har försvagat mina smaklökar till den milda grad så har jag faktiskt personligen lite svårt för den berömda glassen, liksom desserter i Nigellas stil. Men jag gör det ändå. Om du nu, som jag, inte äger någon glassmaskin går det bra att göra en semifreddo, bara lite meckigare. Receptet är som följer:

Semifreddo på brownie 8 pers:
3 ägg
1 krm salt
1,5 dl socker
4 dl grädde
cirka 2 dl hackad brownie, eller andra kaksmulor
1 dl valnötter

Vispa äggvitor och salt till en hård maräng
Vispa äggulor och socker poröst
Vispa grädde mjukt
Rosta valnötter i ugn 150 °C cirka 10 minuter

Blanda i kaksmulor och valnötter i äggulesmeten, vänd sedan ner grädden och sist marängen. Smeten ska vara luftig.
Täck en brödform med plast och häll smeten i formen. Ställ i frys cirka 3-5 timmar innan servering.

Jag hade dessutom en slatt med kolasås stående som jag injicerade smeten med då den redan var hälld i formen.
Eftersom att den här desserten är en riktigt sötsliskig bomb kan det vara gott med någon syrlig, gärna spritmarinerad frukt till för att göra smakerna lite mer vuxna.

Njut nu. Imorgon blir det straffjogging. Kanske.

Helghets

2009-10-27T11:34:00.006+01:00

Det är dags för årets sista vilthelg på Vallåsens Värdshus. Sen blir det ledigt för min del fram till julborden i december. Viltkväll på fredag är nästan fullbokad, men på lördag kan vi nog klämma in några fler. På bilden syns bland annat Pärs pumpapuré, vår egen viltkorv och rökt hjort på förättsfat.

Kakkalas

2009-10-25T20:38:00.003+01:00

Oj vad roligt med kakkalas! Nu är vi beröm rikare och smör fattigare och dessutom har jag hunnit baka cirka 300 hästskor till julborden mellan kaffekokande och kakuppläggning. På bilden syns fantastiska brownies med hösthallon, kanelbullar med mynta och mandel- och äppelkaka. Brasan i jaktvillan har slocknat nu men minnet av den här mysdagen är ännu varmt. Tack för idag och slut för idag!

Tack till trogna läsare

2009-10-24T23:15:00.002+02:00

Hej alla våra läsare! Vi är glada för er, och för att ni har blivit många. Många fler än vi trodde när vi började blogga från Vallåsens Värdshus i början av sommaren. Vi planerar ett besök på matmässan Det Goda Köket där bland annat matbloggpriset 2009 delas ut. Lite ledsna blev vi dock då vi inte fanns med bland de nästan 700 favoriterna. Vi må vara nya i sammanhanget men på den listan vill vi vara, Rösta nu då!

Sad sappy suckers

2009-10-24T21:44:00.004+02:00

Jajjemän, under lite löv och ogräs hittade jag de här små sötnosarna idag. De allra sista betorna. Jag vet att vi sagt det förrut men den här gången är det sant. Nu finns det inga fler. Med delade känslor kokades de sista betorna till en soppa som blev en amuse. Kändes helt rätt att bjuda bort något så vackert. Gästerna blev glada och samtidigt som de sista betorna gick hädan -slutet på en era - kunde jag genom fönstret i restaurangen skymta början på nästa. Palmkålen är klar och vill skördas!

Kaffestuga på söndag

2009-10-24T21:28:00.006+02:00

Imorgon är en stor dag på Vallis. För första gången hålls företagsmässan Öppna Sinnen hos oss. Förutom att dörrar och sinnen står öppna kan man komma på fika i Jaktvillan. För ovanlighetens skull serverar vi ingen mat - BARA fika! Det blir bullbak, äppellycka och chokladdröm för alla. Fika kan man förstås även om man inte går på mässa. Bullarna på bilden är några helt andra som jag bakade till medstudenter i Grythyttan tidigare i år. Imorgon blir de saftigare, större och bakade med mer erfarna bullbakshänder: Stinas och Moas. Välkomna!

Radiorecept

2009-10-23T21:16:00.004+02:00

Idag berättade vi om Kalvrullad och Napolitansk pasta på Radio Båstad. Här är rätten i sin helhet. Alldeles ljuvlig enligt mig, Pär och vår smakpanel bestående av Stina och Östen. Ett ripasso till och saken är biff, eller rullad. Måste provas! Orkar du inte rulla, binda och lågtempa kalvbringa så gör åtminstone tomatsåsen och dröm dig bort till södra Italien. Receptet ligger på Radio Båstad. Smaklig spis!

Problemet med pumpan...

2009-10-23T14:10:00.005+02:00

Verkar vara löst. Jag anser nu att det är en Kabocha. Det är mest troligt till färg och form, och jag minns att vår trädgårdsmästare benämnt den stora gröna pumpan vid vinterpumpa. Vilket kabochan också är, en japansk sådan. Häromdagen machetade vi oss igenom den stora gröna pumpan som visade sig ha ett innanmäte lika gult som en kyckling i currysås! Sånt biter på oss. Jag gjorde en kräm på det gyllene köttet och smaksatte med lite honung och salt. Serverade till torsk och rosa inlagda lökar. Gott och mycket fint! Serveras även ikväll från 18!

Prisregn

2009-10-22T23:03:00.004+02:00

Samtidigt som undertecknad mottog stipendium i Grythyttan tilldelades Vallis VD, allas vår mamma Stina titeln Årets Kvinnliga Entreprenör. Det fanns tyvärr inget pris för män i kategorin entreprenörskap annars hade kanske Stinas andra hälft knipit den. Men vi får väl vara nöjda såhär. Prisregn över Vallåsen. Nästa år blir vi ännu bättre!

Bonusbild!

2009-10-22T14:11:00.004+02:00

Postar en bonusbild från ett planeringsmöte i somras. Och visst ligger Monikas bok där och inspirerar!

Makalösa Monika!

2009-10-22T14:07:00.002+02:00

Vi var på mat-träff på mitt favvoslott Tjolöholm igår. Länets producenter, krögare och allmänna matfolk möttes upp för att äta getost och prata om härliga Halland. Och för att lyssna på lika härliga Monika Ahlberg naturligtvis. Helt ärligt så vet jag inte vad vårt sommarcafé skulle vara utan Monikas första bok om Rosendals Trädgårdar! Praktiskt skulle vi nog stått utan en och annan äppelkaka och på ett mer andligt plan skulle vi kanske aldrig pratat precis så mycket om ringblomman och malvans makt! Lät flummigt det där, men såna är vi. Den där första boken har haft ett finger i spelet vid nästan vartenda planeringsmöte- till och med nu, fem somrar senare. I helgen håller vi öppet som vanligt så det börjar bli hög tid att koka in torsk och lågtempa rådjurssadel!

Franskt

2009-10-13T23:47:00.003+02:00

Alldeles efter att bilden togs dränktes hela röran av rotfrukter, örter, rostade kryddor, fläsk och hjortkött i egen viltfond och rödvin. Det skedde strax efter lunch idag och sedan fick grytan puttra hela eftermiddag. Mer än ganska gott blev det enligt min mening men jag är också en sucker för allt som tillagas under en längre tid och kräver mycket förberedelser. Det kanske låter konstigt att svärma för mat som är tidmässigt krävande att tillaga men det fina i kråksången är ju att enbart förberedelserna tar tid. Så fort köttet kokat tillräckligt länge för att kunna pressas sönder i gommen är både maten och extasen för dagen avklarad. Bara sådär. Kicken - här är den! Hej Boef Bourgignon på mitt vis. Efter en tugga av den här drömmen är det lov att somna. Men inte innan dess!

Snittar

2009-10-12T16:53:00.004+02:00

I helgen höll vi i kalas på Vallis och gjorde ett och annat special, till exempel snittar till fördrinken: rökt hjort med plommonchutney, ost- och äpplelycka samt fiskpaté med morotschips serverades. Plockmat är roligt pill. Annars tuffar vi på med syltade kantareller och fläderbärsgelé på tallrikarna. Dessutom börjar vi att ladda upp inför julborden!

Ingen ko och ingen is

2009-10-07T17:04:00.005+02:00

Lugna höstdagar på Vallis har drivit iväg Pär och mig på andra äventyr, men ingen ko på isen kära läsare, inte ens någon is -vi är fortfarande kvar. Istället för nya matkreationer jiddrar jag gärna om andra händelser:

1. På fredag är en stor dag, förutom att jag och Pär pratar om gratinerad krabba i radio tävlar vår vän Per Söderberg i konditorsm. Hejjahejja!

2. Idag blev en stor dag då Grythyttans prefekt ringde upp och meddelade att jag tillsammans med Ingrid och Joakim kommer att tilldelas stipendium för välskriven B-uppsats. Minsann! Det blir härligt att stå på måltidsgalans podium om en dryg vecka. Tacksåmycket Mamma. Tacksåmycket Pappa. Tack Gud för att du håller dig undan och alla mina demoner. Men mest av allt Taxibil. Vi ses väl där?

tatata

KRABBA!

2009-10-06T21:27:00.007+02:00

Vet ni att det är säsong för krabba nu? vi har pratat om det ett par veckor, diskuterat möjliga smaksättningar, romantiserat kattegatt och hoppats på ett litet löfte om att få åka ut och fiska med en gammal gubbe i hamnens äldsta trålare. Vi har i och för sig också pratat om att åka till Ungern och dricka Tokaj och att återförena smutsiga trean på en riktigt smutsig weekend i Prag. Än så länge har lite hänt. Men, vi har faktiskt ätit krabba! Det började redan förra veckan i Trollhättan, hos Sofia och Jon. De hade köpte nykokt krabba på torget och bjöd på Riesling. Mycket gott! Och idag var jag hos Bengt på Båstad fiskhall och slog till. Hur vi gjorde och vad den smakade avslöjas i etern på fredag. Så länge kan jag berätta att det handlade om mandel och vitlök och att vi till krabban drack en underbar Manzanilla!

Bockhornsklöverost i Säffle!

2009-10-01T12:32:00.003+02:00

Gårdagskvällens ostbricka inhandlades på sympatiska Grön Ko i Säffle. Inte direkt vad man förväntar sig att stöta på i trakterna kring fucking Åmål men kul såklart. Vi köpte några korvar och ett par ostar. Överlägset bäst var osten med bockhornsklöver. Lever, järn, smör och curry! utropades med glädje bland den kritiska smakpanelen bestående av idel Grythytte-studenter. Otroligt god ost med andra ord. I övrigt åt vi en vit caprin, en ganska syrlig chèvre och en blåmögelost. Helt okej, inte Boel precis men med väldigt fördelaktiga priser. Nu blir det lunch på gästis!

Just nu i Trollhättan:

2009-09-30T11:56:00.002+02:00

Lite bloggtorka pga av välbehövlig semester. Ska nu lämna det höstvackra västra götaland efter en kväll med krabba och fantastiskt fläsk hos Sofia och Jon som bor och verkar i här i Trollywood. Mot Grythyttan och bättre vetande, typ. Imorgon årets händelse - traditionstyngda debutantmiddagen. Blir nog mest champagne och sånt. Återkommer med rapport!

PS. Glöm inte Radio Båstad på fredag mellan 9-10. DÅ ska vi prata om lamm och fyllemat!

Istället för dricks

2009-09-29T00:37:00.002+02:00

En mätt och belåten gäst beslutade sig för att ge mig ett ex av den egna boken som tack för ikväll. Det får man väl se som beröm? Sedan frågade samma sällskap mig om jag tror på tur eller otur. Jag blev osäker på om frågan var tur eller otur men bestämde mig för att de två hörde ihop. Svaret blev således nej. Jag tror bara på hårt arbete. Följdfrågan blev ungefär vad jag vill i livet, om jag är nöjd såhär?. Tre blickar begrundade mig noggrant tills jag vägde sönder ett av mina ben för att besvara frågan så innehållsrikt och samtidigt kort som möjligt. Svaret blev nej. Igen, betyder det att jag är en nejsägare? Men det är klart att jag inte är nöjd. Med det inte sagt att jag är missnöjd. Bara, jag kommer förstås aldrig att bli nöjd.

schkål.

2009-09-28T23:06:00.002+02:00

Japp, jag kunde hålla mig i hela fyra dagar! Och nu är alltså topfen provsmakad. Den ursprungliga bärnstensfärgade jacken är mindre vulgo och ser mer ut som hallonsaft. Doften angenämt sötsliskig och smaken bärig men här med kanske lite för sötsliskiga inslag. Helhetsintrycket är positivt. Fantiserar nu om att lagra den på amerikansk ek och använda bären till en savarin. Fast det får bli nästa vecka...

Helgens bästa sötsak

2009-09-28T16:53:00.004+02:00

Mimis inlagda päron (jag gissar på sorten Esperens Herre, men helt ärligt är jag inte säker) serverades tillsammans med choklad och Boels blå (ständigt denna Boel). Hursomhelst, en svårslagen kombination!

Afrikansk mat

2009-09-27T02:36:00.013+02:00

Hej Gambia!

Inatt har jag och Pär varit på svensk-gambianskt bröllop. En av många, för mig, nya maträtter kallades okra. Jag har, efter googleresearch, förstått att okra är en växt besläktad med malva, som växer i vår trädgård, och att den är bra till redning. Fast det visste jag inte då, när jag stod med papptallrik i högsta hugg för att prova den okända grytan/soppan. Jag frågade kvinnan bredvid mig, som såg ut att veta, vad okra är. But... men Okra, sa hon, liksom -det är okra. Självklart. Fast vad är okra, frågade jag, Och hon svarade något som jag inte riktigt hörde för bongotrummorna. Är det kött?, frågade jag. Ja, lite kött, lite fisk, lite everything, svarade hon och gungade bort från mig i rytm med musiken.

Det kanske inte spelar någon roll, och det kanske inte finns någon regel men vet någon vad en okragryta/soppa är så skriv!

Hörde jag Maillard?*

2009-09-27T02:25:00.010+02:00

Bilden föreställer dagens korv. Det vill säga en orgie i malt viltkött (hjort, rådjur och älg). Egenhändigt malt och blandat tillsammans med trädgårdens örter och lite olivolja. INGA TILLSATSER. Förföriskt gott, serverat tillsammans med vår variant på choucroute - färsk spetskål med kummin och vin blanc!

*Maillard är matnördspråk för fin stekyta, dvs brynt och gött och knaprigt!